Ibland bara brinner jag
Ja och det hände i dag. Morgonen började med att jag blev väckt kl 8.20 av att det vart bråk i soffan. Fattar inte hur svårt det kan vara att låta bli varandra. Sen hade vi alla fall lite mys i sängen och kolla tjuvarnas jul. Frukosten intogs senare än vanligt i dag och sen vart det ut körning av barn till olika platser. Innan det vart det massa tjafs med William om olika saker, bland annat om hans lego som låg på golvet där jag skulle dammsuga. Han är som en tonåring skulle inte plocka bort och tyckte jag kunde försvinna ur huset och jag skulle vara tyst. Så legot åkte ner i en påse och ligger nu högst upp i köksskåpet. Medans de var hos kompisar så passa jag på att träna och bara njöt av lugnet här hemma. Så va det dags att hämta de små liven och vad händer samma stund som vi kliver utanför dörren hemma hos Viktor, jo William börjar med sitt tjafs och gnäll. I bilen från Ica och hem börjar de bråka med varandra och då brinner min stubin upp och jag blir galen. Hur svårt kan det vara och när ska de förstå???? De åkte in på sina rum och sen efter de har de varit som små lamm. Ska man behöva brinna för att de ska förstå allvaret??? TYDLIGEN!
Nu har oliver pysslat och gjort julkort till sina fröknar,som han ska lämna på tisdag tillsammans med paket.